jag är nästan helt säker på vad mitt mål i livet är, vad jag ska satsa på. 
vad jag ska försöka bli, jag har en person som är min förebild och han har alltid varit det. 
jag ska jobba med folk, jag ska förstå folk, jag ska försöka allt jag kan.

min förebild heter Göran Månsson och är min far. 
alla tycker om honom, medarbetare som elever. 
släkt & vänner, det är inte många som ogillar honom
och det är för att han arbetar på sitt eget sätt,
han använder sina egna upplevelser. 
sitt magiska egna sätt. och det fungerar. 

många kommer fram till mig och frågar om jag är Görans dotter. 
jag vet inte om det är för att jag är lik honom eller om det är för att jag finns på hans facebook. 
men många av de jag känner / vet vilka de är känner min pappa. 
oftast har han haft dom som elever eller så har han haft deras föräldrar som elever. 

alla som böjar snacka om min pappa nämner bara bra kommentarer
till exempel "han var den grymmaste jag någonsin haft som lärare" "han var så satans chill" "han är bäst" 
eller något liknande. och ibland slutar det hela med "ring mig om du behöver något så fixar jag det." 

pappa ger mig respekt utan att göra det med flit, allt dom säger är sant. han är bäst! 
han har hjälpt så många i sitt liv och han gör det fortfarande. 
jag vill bli som pappa, hjälpa folk.. vara som en vän inte som en surtant. 
jag ska skapa vänner, inte fiender. jag ska skapa trygghet för de barn jag själv kommer ha i framtiden. 

just nu känner jag mig så otroligt trygg, vart jag än går och hur jag än går. 
och allt detta tack vare min fina pappa och mitt mål är att föra vidare denna förmåga. 

enkelt sagt, mig själv med en gnutta pappi. ♥