LIVET SOM JAG NÄSTAN FÖRLORADE. 



1, händelsen. 
jag var ute & körde moppe med 4 kompisar, varav en satt  bakom mig. Det var Annie, Eddie, Ida & Chrille bakom mig på min moped. Vi har varit ute och kört en stund och just när vi skulle över en korsning körde jag  först. jag såg en bild köra förbi men jag såg inte nästa, så jag kör ut och blir påkörd från vänster sida. krossar mitt ben mellan bilden & mopeden, både jag och Chrille flyger över hela vägen och landar på olika ställen. Jag fick senare reda på att det kommit en bil från andra sidan också och om jag kört ut en tiondels sekund senare så hade vi dött, för då hade den andra bilden kört över oss. Bilen som körde förbi såg allt i backspeglen och tänkte " dom kommer inte klara sig. "  det var runt 150 pers runt om oss, vissa fotograferade och vissa grät. vi åkte olika ambulanser in, Annie åkte med mig och Ida åkte med Chrille. Chrille fick inte några skador och det är jag otroligt lycklig över men han låg ändå över en natt för säkerhets skull. Jag var kvar på sjukhuset i 5 dagar. 

2, hjälmen - 
min crosshjälm skadades inte ett dugg, 
men mitt ansikte såg rätt risigt ut. 

3, frakturen - 
jag hade öppen fraktur, det betyder att mitt skenbenet stack ut ur huden. 
det var en svår operation och inte så säkert om jag skulle kunna gå igen. 

4, gips - 
jag hade 3,5 olika gips, första gipset jag hade var blått i olika nyanser. 
jag blev rullstolsbunden. 

5, gips - 
jag hade gips upp till låret 2 gånger & andra gången åkte jag med klassen till polen. jag var rullstolsbunden men jag följde med till Polen. 

6, gips - 
mitt första gips till knäet grät jag över, för jag kunde äntligen vicka på benet. 
jag satte mig på sängkanten och vickade på benen. 


7, robotbenet - 
jag fick bli av med gipsen och fick istället en robotfot som jag skulle börja gå i. det var också en av dom lyckligaste stunderna, då jag äntligen fick gå. 
under alla dessa gips har jag blivit även blivit mobbad, och jag lovar er, ni vill inte sitta i en rullstol eller vara bunden till kryckor. jag själv grät ofta pga att jag inte kunde röra mig som jag ville och inte heller göra vad jag ville. 

8, nu - 
nu ser mitt ben ut såhär. alla såren är nästan hela läkt och jag kan gå utan min stövel. visst jag har inte alls mycket muskler i benet men jag kan gå igen. 

jag är otroligt glad över att vi alla överlevde & ännu gladare över att dom andra inte skadades alls, mer än alla minnen dom fått. och det är jag ledsen över. idag är jag inte vän med alla dom som var med den dagen, och det är jag också lite ledsen över, men glad att dom idag mår bra. 

imorgon ska jag åka in till sjukhuset för förhoppningsvis sista gången. jag ska röntgas och jag ska förmodligen ta av min robotfot. 

tack för alla ni som har stöttat mig under denna tiden. 
och tack alla som hållt på med mig, för nu är jag starkare än nånsin. ♥