just nu sitter jag och lyssnar på "the unseen" och låter min sjunger ut min ilska tills jag tappar rösten. 

jag sa "om inte min dator hade betytt mer för mig än dig, 
så hade jag slängt den i huvudet på dig." 

men jag hade en anledning till att säga det och mycket mer till dig. 
det är för att du förtjänar det, visste du det? 
du kränker mina vänner, kallar dom för pundare, knarkare och allt och lite till. 
är det okej? tänk om jag kallat dina vänner detta? hur hade du mått? 
att du går på mig, det skiter jag i nu, för det är jag van vid. men mina vänner? 
sen smsar du lite och skriver alla fel jag har gjort och att den personen får ta hand om det? 
men skriver du det du gjort? nej det mörklägger du. det finns inte ord för hur sur jag är på dig just nu. 

jag sa att jag ska ringa soc och få flytta här ifrån, det ska jag fan. så slipper du mig. 
du sa " tills du är 18 bestämmer jag vilka vänner du ska vara med." jo eller hur. 
hade du fått bestämma hade jag varit hemma hela tiden, pluggat på saker som jag inte behövt. 
och gjort saker inom skolan jag aldrig någonsin skulle fått för mig att göra. shit. 
jag är ingen perfekt liten skolflicka, jag är inget perfekt barn. men lär dig älska min brister. 
jag är mig själv och står för att jag har "ljugit" eller för vad jag har sagt. till skillnad från dig.

jag är så otroligt trött på det här. låt mig leva mitt liv, jag är inte 3. 
jag vet vilka vänner som är bra för mig och vilka som är dåliga. 
+ jag bestämmer själv vem jag ska få vara tillsammans med? 

man lär sig av sina misstag. 
och hoppas du också har gjort det, 
så du inte skaffar fler barn.